Hem

Vänner på nätet


Sjukhuskyrkan

Alliansmissionen

Bilda

Crossnet

Skarpnäcks stadsförvaltning

Allianskyrkan i Älta

Dagen

Söksida

Sök


The Gospel of John

USA, 2003, Regi: Philip Saville (Nonstop/Sandrew)

Evangelium enligt Johannes

Denna brittisk-kanadensiska samproduktion är ett intressant försök att göra en ord för ord-baserad skildring av Jesu liv utifrån Johannesevangeliet. Råmaterialet är hämtat från The Good News Bible.

Men tack vare att man följer förlagan helt bokstavstroget under nära tre timmar känns filmen ganska lång. Det tenderar till att bli lite pompöst och högtravande ibland när bibelorden läses eller spelas upp rakt av. Men - ändå blir det förvånansvärt levande, inte minst p g a Christopher Plummers engagerade berättarröst och idoga försök till ett hyfsat raskt tempo och dito klipp till nästa scen.

Jesus-gestalten är trovärdig och mänsklig (relativt judisk!) men kanske aningen för mjuk och snäll ibland, ja på gränsen till väl mycket leende och förstående av typen "modern själavårdare". Samtidigt är det positivt att slippa det religiösa skimmer (gloria, ögon som ser blickar i horisonten etc) som präglar äldre versioner. Vi får en mänskig Jesus - om än Guds son - som med kraft rensar ut templet från månglarna men som också med enkel finess bespisar män, kvinnor och barn på stranden. Just denna avskalade enkelhet hjälper faktiskt tittaren att tänka efter, istället för att slås av dramatik och spänning. Det slår oss som tittare hur kontroversiell Jesus faktiskt var i det han sa och gjorde. Man frågar sig själv: Hade jag tagit emot budskapet om jag levt då?

Det är oundvikligt att inte jämföra med parallellfilmen, Mel Gibsons "The Passion of the Christ". "The Gospel of John" är ganska långt från intensiteten i "The Passion" (inget blod och våld). Man kan också observera att Marias roll är nedtonad. Arameiskan har bytts ut mot den klassiska engelskan. Den brittiska accenten är väl tänkt att hjälpa till att på ett värdigt sätt förmedla de ibland rätt långa talen (t ex Jesu avskedstal i Johannes 17).

Stilmässigt känns denna filmatisering också rätt OK, även om man misstänker att några scener kan vara tagna i amerikanskt ökenlandskap och att en del uppenbara dataanimeringar stör.

Sammantaget är det ett fullt acceptabalt försök att förena bibeltrohet med underhållning. Hur pass bra man finner "The Gospel..." är nog en smaksak. Men den är i alla fall ett värdigt komplement till tidigare Jesus-filmer. Man hittar här ibland andra vinklingar, fördjupningar och betoningar som kanske inte återfinns i tidigare versioner. Annat är påfallande likt - och hur mycket kan eller ska man förnya egentligen?

Till sist: Roligt att det verkar gå att göra en bokstavlig bibelskildring, även om jag personligen tycker att korsfästelse- / uppståndelseavsnitten är rejält svaga emedan undervisningen / undren i den första delen är starkare. Kanske just därför fungerar filmen bäst i mindre, särskilt utvalda sjok, i t ex evangelisation, undervisning och samtal?

Carl-Johan R Freed

 

Tillbaka

Skarpnäckskyrkan | Tel: 08-724 20 40 | Gatuadress: Skarpnäcks Allé 31
E-post: kontakt@skarpnackskyrkan.se