Hem

Vänner på nätet


Bilda

Crossnet

Skarpnäcks stadsförvaltning

Allianskyrkan i Älta

Dagen

Diakonia

SAU

Söksida

Sök


I Guds Händer

The Least of These, USA 2008, Regi: Nathan Scoggins (CVV)

Kyrkliga uppgörelser - moraliska överväganden

På omslaget läser jag några ord om filmens välkända premiss: hemskheter avslöjas på en katolsk pojkskola. Säkert tröttsamt fördomsfullt skildrat, trodde jag... Men jag tycker att man undviker de svartvita fallgroparna och hittar ett alternativt sätt att berätta historien. Inget blir riktigt som förväntat. Det blir därför inte spekulativt eller vältrande – likt 1990- och 2000-talets mediala uppgörelser med sexuella övergrepp inom Katolska kyrkan. Snarare är det balanserat, eftertänksamt och inkluderar flera vändningar i händelseförloppet.

Man lyckas t o m kringgå själva kärnämnet i försöken att först skissa karaktärer. Faktum är att det tar ett tag in i filmen innan man förstår att det verkligen är övergrepp det handlar om. Fokus ligger snarare på hur troende hanterar sina egna misslyckanden, inte på vem ska dömas. Som någon sagt: "Det är inte det faktum att kristna syndar som är ett problem för omvärlden - utan när den kristne tystnar och förnekar misstagen". I detta fall kretsar det kring djupa hemligheter och hur dessa relaterar till å ena sidan tystnadsplikten och å andra sidan hedern och tron att man måste skydda sina kollegor. Men också om sanningen som befriar - ett tema som återkommer flera gånger - och den närvarande, förlåtande Guden.

Filmen väjer inte för grundproblematiken (Jag säger bara: Avskaffa det obligatoriska celibatet!) men samtidigt finns en uppbygglig ton, illustrerad i t ex äkta böner och det faktum att man undviker förlöjligande av prästerna. Jag hittar inga direkta bevis på min tes att produktionen mycket väl kan vara kristen (men med inhyrda kända skådespelare) men det "känns" som att troende människor varit iblandade på vägen.

"I Guds händer" är väl inget mästerverk men tillräckligt suggestivt för att man ska ha svårt att slita sig från dramat. Man vill liksom se hur det går och veta mer om komplexiteten i problemen. Lite grann som "Tvivel" från 2008 (som jag också skrivit om). Precis som i den skildringen finns här inga självklarheter. Kanske får vi till slut se de tragiska händelserna i försoningens ljus? Ödesdigra misstag som de inblandade trots allt försökt ställa till rätta... Somliga gjorde kanske sitt bästa. Andra agerade utifrån den kunskap man hade för tillfället.

Carl-Johan R Freed

Tillbaka

Skarpnäckskyrkan | Tel: 08-724 20 40 | Gatuadress: Skarpnäcks Allé 31
E-post: kontakt@skarpnackskyrkan.se